Sitter på bussen och lyssnar på älskade fröken Maggio. Är påväg till Bollebygdsskolan för att lämna tillbaka lite böcker och hälsa på mina fina vänner :)
Igår hade jag en riktigt härlig fredagskväll. Var helt själv hemma, i stora huset så det var lite läskigt när ja skulle upp mitt i natten... Men jag klarade det! Låg i soffan och kollade på tv, åt god mat och chokladpudding. Så det var inte helt fy och skam att vara själv, ganska skönt faktiskt!
.
Just nu sitter jag i soffan igen och kollar klart på lite saker jag somnade ifrån igår... Om några timmar kommer världens bästa Johan hit.
Han ska sova hos mig ikväll, så det blir en kväll med massa spel och film!
Finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar denna lilla krabat!
♥
Eller lilla och lilla... Han har börjat förskolan nu... Usch vad tiden går fort!!!
Slutade lite innan elva idag, väääldigt skönt. Jag tog en sväng till körkortsskolan och skrev in mig för en handledarkurs, snart börjar jag övningsköra!
Sen strosade jag runt lite och kollade in i en affär som jag aldrig varit inne i förut, bara gått förbi. Jag fick med mig två söta små skyltar som nu befinner sig i mitt rum. Det är så otroligt bra citat på dom, något jag försöker leva efter!
Denna punkten var lite svår... Självklart hittar man alltid småfel och svaga punkter hos sig själv, men kanske inte sånt man vill ropa ut i hela världen.
Min största svaghet tror jag är tillit. Jag litar antingen för lätt och för mycket på personer som jag inte kännt så länge eller så litar jag inte alls på någon. Men även på personer som jag kännt under nästan hela mitt liv som jag trodde jag kunde lita på har svikit mig och visat att jag skulle tänkt en gång till. Det har gjort att jag har stängt mig mer nu, och håller mycket mer inom mig. Det finns inte många, eller rättare sagt ingen som jag berättar allt för. Visst, det finns några som jag delar nästan allt med, men det finns ändå lite som jag inte är bekväm att berätta för någon. Bara sånt som jag vet själv.
Jag kan även vara alldeles för snäll. Det menar jag inte riktigt på ett bra sätt, jag ger folk för många chanser. Så många chanser, men jag vet ändå att det inte spelar någon roll. För personen i fråga visade mig att jag måste sätta en gräns. Jag gav personen chans, efter chans att bevisa det h*n skulle. Det gick inte så bra. Så idag blev dagen jag tog steget och sa hejdå, på riktigt. Tog bort från facebook och i stort sett sa upp bekantskapen med. Efter nästan sexton år, så det var en lite halvtung dag idag. Men ett val är ett val, nu ska jag leva och älska livet!
Andra svagheter är väl att jag är väldigt känslig, men mest när det kommer till filmer och låtar. Jag sätter mig verkligen in i det och tänker på hur jag skulle må om det hände mig. Då blir jag superblödig! Kanske inte riktigt är en svaghet men...
Min nya absoluta favoritserie! Åh, älskar't :) ligger i sängen framför detta och försöker somna, imorgon ska jag kämpa mig igenom en kort skoldag, även fast halsen inte är helt hundra än... Puss på er!
Hur ska jag kunna beskriva min underbara, älskade familj med ord?
Jag har, som ni kanske förstod i gårdagens text, två familjer. Jag har en familj hos mamma och en hos pappa. Det där låter mer trakiskt än vad det är, för jag skulle faktiskt inte vilja att mina föräldrar blev tillsammans igen. Och jag önskar inte att de aldrig skiljde sig. Visst, vissa stunder kan jag tycka att de skulle stannat tillsammans, men sen tänker jag på alla människor jag aldrig skulle träffat om de hade hållit ihop.
Jag skulle aldrig ha träffat mammas sambo Leif och hans underbara döttrar Mia och Malin. Eller Mias två barn, eller Malins härliga bonusbarn. Och jag skulle inte fått träffa hennes kommande heller (bäbisen ska anlända i november!). Jag skulle aldrig ha träffat pappas fru Helene och hennes son Alexander. Och inte heller Helenes syster eller mamma, eller bror. Dessa personer som jag räknade upp räknar jag ju som en del av min familj och släkt nu. Och det gör jag med stor glädje!
Jag har världens bästa mamma, och världens bästa pappa. Det är jag säker på. Även om jag inte alltid känner så, men det hör nog till att vara tonåring. Man tycker att dom inte fattar någonting, och att det hade varit så mycket bättre utan dom. Men då börjar jag tänka på hur det skulle vara utan dom och får panik. Jag skulle aldrig klara mig utan dom. Dom är de bästa som finns! Dom ställer upp för mig och dom står bakom mig vad jag än gör. Och dom litar på mig. Vilket är det största dom kan göra (förutom att älska mig såklart, men det vet jag ju att dom gör). Jag älskar dom mer än livet självt. Dom är bäst!
Jag är en sån person som tror att "everything happens for a reason". Det gör jag verkligen. Om mamma och pappa fortfarande bodde ihop så hade jag troligtvis inte haft min älskade, älskade Skrållan. Eller någon av katterna, för grejen är den att mamma älskar hundar, pappa älskar katter. Så där är ännu en bra grej.
När jag bor hos mamma bor jag med henne, Leif och Skrållan. Och såklart, min storebror. Men han bor två veckor på varje ställe och jag en, så vi går om varandra lite här och var. Och hos pappa bor jag med honom, Helene, Alexander och katterna. Och ibland Rickard då...
Mamma & pappas bröllopskort, Jag & Pappa på halloween, och jag och storebror
(klicka på bilderna så blir dom större)
Men sen min mormor, morfar, moster, faster, farmor och farfar och framförallt min kusin ser jag mer som famlilj än släkt. När jag hör ordet släkt tänker jag en stoooor släkt man träffar ett par få gånger om året. Min närmsta släkt träffar jag varje vecka. Hos pappa bor jag en minut från mormor och morfar, 5 minuter från moster & kusinen (och Ceder) och 10 minuter från farmor och farfar. Faster bor en liten bit längre bort (20 minuter bort kanske, men ändå).
Men den i min släkt som står mig närmast (förutom mamma,pappa och Helene) så är det utan tvekan min moster. Henne träffar jag minst en gång i veckan och pratar om allt och inget. Hon är min klippa, och min förebild. Självklart är min faster det med, men henne träffar jag tyvärr inte lika ofta...
Sen har vi min lilla kusin, min älskade, älskade, älskade, underbara lilla kusin. Världens bästa Johan.
Han är nog den enda som kan få mig att verkligen bli glad när jag är som mest nere. En kram från honom eller bara ett leende gör att jag ler och mår bra ända längst in i hjärtat. Honom älskar jag av hela mitt hjärta, mest i hela världen. Han är bäst!!!
En bild på världens bästa Johan, Poan lingonsylt när vi var i Bulgarien i början av september ♥
Jag tänkte ta detta i korta drag bara. Det gick ju sådär...
Haha, nu ska jag sätta mig och läsa igenom en bok. Imorgon kommer de bästaste tjejorna hit för en tjejkväll.
Tänkte att jag kör igång med en såndär lista som alla andra gör. Och nu börjar jag med dag ett!
Jag heter då Frida Sofie Hedberg, för den som inte förstått det. Jag är 16 år och bor i ett (två olika egentligen) samhälle utanför Borås, varannan vecka på varje ställe. Jag bor med min pappa Pierre, storebror Rickard, pappas fru Heléne och hennes son Alexander på det ena stället. Och 10 minuter från det bor jag med min mamma AnnSofi, hennes sambo Leif och min storebror Rickard.
En bild på mig från sommaren, när jag kommit hem från Hönö och såg halvt misshandlad ut...
Jag har fyra husdjur, 3 katter och 1 hund. De tre katterna bor hos pappa och det är Tuffsan, Nisse & Lillan. Vi har egentligen 4 katter, men Busan (som är mamma till Nisse & Lillan) sprang bort för ca ett år sedan. Hos mamma har jag min älskade Skrållan, världens bästa hund och min absoluta bästa vän!
Jag är som sagt 16 år och det innebär att jag går första året på gymnasiet. Jag går på Almås i Borås, linjen Hotell & Turism. Och jag stortrivs! Klassen är helt underbar, jag älskar dom och skolan verkar änsålänge riktigt bra! Jag vill (just nu ialla fall) bli reseledare, eller något liknande. Jag äskar at resa och träffa på nya människor och kulturer och jag är väldigt social av mig, fråga bara dom som känner mig, haha. Så jag tror det kommer passa mig superbra!
På min fritid älskar jag att vara med min familj och mina underbara vänner. Jag dansar en gång i veckan, och har gjort det i ungefär tio år nu. Älskar't! En annan grej jag älskar det är att kolla på massa bra serier, filmer och lyssna på musik. Musik är i stort sett mitt liv, jag älskar att lyssna på texterna och känner ofta att dom träffar rakt i hjärtat. DET är bra musik! Jag älskar att träffa nya människor och jag älskar att umgås med mina vänner. Men jag är den som även älskar tid för mig själv, men inte för ofta dock.
Detta var nog det grunligaste om mig om man säger så, ni lär ju lära känna mig mer och mer under tiden som går.
Nu ska jag sätta mig och plugga! Senare ikväll är det dans som gäller, l o v e !
pusssssss
(såg nu hur jobbig texten är, det blir ju nästan inga mellanrum någonstans. Ska sätta mig och se om jag kan fixa det lite senare... störande!)
Idag är det den 4 oktober 2011, den 4 oktober 2010 praoade jag på Ellos, min första dag. Den 4 oktober var även samma dag som min bror opererade sig. 4 oktober är ett datum som satt fastklistrat på min näthinna i en evighet. Men nu är det ett år sedan, och han mår bättre än någonsin (typ). Han är lååång och rak, haha. Nu sitter jag i skolan och ska snart börja med en lång lektion och jobba om Kanada! Ha det bra därute, and be kind to one and other! Pusssss