Ville bara göra ett litet inlägg och säga till er att ni ska ta vara på era nära och kära. Det låter så klishé och lame, men det är sant. Man fattar verkligen inte vad man har försen man har förlorat det, och att förlora något man älskar är det jobigaste som kan hända. Jag har nu insett att jag inte orkar mer, jag orkar inte vara den som tjatar hela tiden. Hade h*n velat prata med mig, eller träffa mig, så hade h*n gjort det vid denna tiden. Sen att inte hålla löften och aldrig dyka upp när man bestämt, det är också något som sårar ganska rejält. Sen att det är någon man känt hela sitt liv och som man skulle offrat sitt liv för, men som tydligen inte känner samma sak, det är något som sårar så otroligt mycket mer än vad man trodde var möjligt.