Tjejen med gluggen

Det finns nog ingen som kan förstå hur "dåligt" jag har mått i alla dessa år över min glugg. Den är lixom inte så lätt att inte se... Den är ganska stor, och det är där. I mitten av allt. Och jag har i alla år lett med stängd mun på alla bilder, inte velat vara med på filmer för om jag pratar så syns den. När jag träffar nya människor gillar jag att prata med dom och lära känna dom, men handen är ofta vid munnen och jag försöker att prata med så stängd mun som möjligt.
Vissa av er kanske tycker att det är töntigt, fult, charmigt eller ni kanske inte ens bryr er. Men jag har under några år försökt få ihop den, fixa till den. Men sen tänkte jag efter, om jag fick chansen att fixa mina tänder, hade jag gjort det då?
Svar nej. Det är en del av mig, jag tror att min glugg blir som mitt "igenkännande-märke" om ni förstår vad jag menar... Folk kanske kommer ihåg mig som "tjejen med gluggen" och sure, go ahead. Det gör ju att dom kommer ihåg mig, och varför ska jag dölja den när jag träffar nytt folk? Om dom nu blir mina vänner så lär dom ju se den förr eller senare, varför förska gömma något som är en del av mig från början? Bara fullständigt löjligt.
Här är jag, men min glugg och mina snea tänder, här är Frida Sofie Hedberg
Från och med nu ska jag börja le på riktigt på bilder, jag ser så mycket lyckligare ut...

Kommentarer
Postat av: Emille svarar:

Tack så mycket! Söt glugg du har :)

2011-11-16 @ 19:39:56
URL: http://emillesutt.blogg.se/
Postat av: Erika

Du är SÖT! Jag har aldrig sagt det för att vara snäll eller så men I truly love your glugg. Det ÄR charmigt! Men jag förstår hur du känner. Kan t.o.m säga att jag känner igen mig för jag hade själv en glugg jag störde mig på för ett par år sedan, vilket ledde till att jag inte heller log med öppen mun. Med åren har den dock växt igen en del men stör mig ibland fortfarande. Dock sa min mamma en gång till mig att jag ser bättre ut när jag ler med öppen mun och även lyckligare. Sen dess har jag vant mig vid det och nu tänker jag inte ens på det.



Oj, detta blev en lång novell, he he. Men du förstår hur jag menar och jag, som din superdupermega trogna vän, tycker att du är sanslöst vacker och jag älskar dig ::

2011-11-16 @ 21:19:12
URL: http://erikamild.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0