Jag dansar. Har dansat sedan jag var ca 6 år. Och allt är tack vare mina fina vänner Mikaela & Felicia.

Dom skulle börja dansa i Sandared och frågade om jag vill vara med, och det ville jag. Jag fick den sista platsen och tur var väl det, för det var där allt började.

Dans har alltid varit något jag älskat. Jag är inte världsbäst på det, men jag älskar det ända in i hjärtat.

När jag dansar kommer jag bort från allt och jag blir någon helt annan. Och jag älskar det.

Jag har aldrig varit med i någon tävling eller liknande, jag har dansat några år i Sandared sen började jag inne i Borås på Studio Danza och där har jag hållt till de senaste... 7 åren kanske? Har varit med på alla uppvisningar förutom en, och det finns ingen bättre känsla än att dansa på en scen, ha lamporna i annsiktet och inte ens se publiken. Bara höra deras aplåder. Underbart!

Jag har dansat jazzdans, hip hop (var dock inte riktigt min grej), musikal, afrikansk dans och showdans.

När jag dansade afrikansk så gick jag på kurserna tillsammans med min vän Olivia (och några mer såklart, men kände inte dom). Men Olivia, och i stort sett alla andra, fegade ur innan uppvisningen så det var bara jag och en tjej till som dansade på uppvisningen. Vi dansade i gummistövlar och med stora tygskynken på oss. Vi började till musik, sen hade vi bara trummor, och tillslut hade vi ingen musik alls utan vi stampade takten själva.

Det var något av det jobbigaste, men roligaste jag någonsin gjort. Jag har aldrig fått så mycket beröm efter en uppvisning, och vi fick till och med stående ovationer. Kändes helt sjukt...

Nu ska jag snart fylla i papprerna för vårens termin, och det lutar åt jazz eller musikal i år igen.